När jag var liten var jag en riktigt kaxig liten grabb. Allt och alla skulle man moppsa upp sig mot och snacka högt och brett. Men farsan, honom gav jag mig aldrig på. Jag visste bättre än att vara uppnosig mot honom. Han hade alltid ett bättre svar i bakfickan och det slutade med att man fick stå där med hundhuvudet. Han skulle ha älskat den här historien min farsa.
Lille Johan hade kommit upp i den åldern då ungarna brukar vara kaxiga mot sina föräldrar. Nu hånade han sin far som ägde en korvfabrik:
– Ska det vara någonting att komma med? Stoppa in en gris och få ut en korv? Det kan väl vem som helst göra, det hade varit annat om det varit tvärtom.
– Tillsammans med din mor har jag faktiskt lyckats med det, kontrade farsan nöjt.
Efter det slutade lille Johan vara mallig.
Sensmoralen i historien: Bråka inte med äldre, de är smartare och du kommer förlora!
Var med och DELA om du håller med!
