För några år sedan skulle min kusin köpa en ny bil från en Stockholmare som hade lagt ut den på Blocket. Stockholmaren var jävligt mån om att det skulle vara en snabb affär men eftersom min farbror är från Norrland så tog han såklart sin tid på sig och såg till att åka ner och kolla in bilen. Och mycket riktigt. Under ett tunt lager färg var bilen nästan helt sönderrostad. Det blev så klart ingen affär och min farbror så till att varna andra på Blocket så de inte skulle bli lurade. Förhoppningsvis så lärde sig stockholmaren att det inte är lönt att försöka blåsa en riktig norrlänning. Den här historien får mig att tänka på det där och den är rätt kul.
En känd advokat från en av de finare byråerna i Stockholm hade givit sig upp på jakt i en avlägsen trakt i Norrbotten.
Han hade genast tur och sköt två ripor i samma salva, vilka dock föll ned på ett fält på andra sidan av ett renstängsel. När advokaten klättrade över stängslet körde en äldre same upp bredvid honom på sin skoter och frågade:
– Men fa håll tu på me?
– Jag sköt två ripor som föll ned här på fältet och nu skall jag hämta dem.
– Te här he ä min mark, å tu få int komma öfer tängslet!
Advokaten blev mäkta indignerad och sa:
– Du, jag är en av de bästa processadvokaterna i Sverige, och om du inte låter mig få riporna, så stämmer jag dig och tar allt du äger! Med ett leende svarade den gamle samen:
– Tu tjänner nok int till hur fi löse tvister i Norrpotten. Små meningsskiljaktigheter som ten hä ortnar fi me ten Norrpottniska tresparksregeln.
Advokaten som aldrig hört talas om den norrbottniska Tresparksregeln frågade:
– Vad är det för tresparksregel?
– Jo, eftersom tvisten uppstått på min mark, så sparka ja dig först tre kånger, å sedan sparka tu mig tre kånger å så fidare till tess ten antre ger upp.
Advokaten tänkte snabbt igenom den föreslagna tävlingen och beslutade att han nog ganska lätt skulle vinna över den gamle mannen och meddelade att han accepterade den lokala seden.
Samen steg av skotern och fram till advokaten. Den första sparken landade, med all tyngd från den stålhätteprydda skoterkängan, mitt i advokatens skrev och fick honom ned på knä.
Den andra sparken träffade i mellangärdet och advokatens senaste måltid fick en gratisresa uppåt. Advokaten stod nu på alla fyra och samens tredje spark träffade rakt i baken och sände honom huvudstupa ned i en hög med färsk renspillning.
Advokaten uppbringade all sin viljestyrka och kraft och lyckades komma på fötter. När han torkade sitt ansikte med sin jackärm sa han:
– Okej,din gamla sate, nu är det min tur. Den gamle samen log och sa:
– Nä, ja ger mig, tu kan ta riporna.
Snälla, DELA den här historien om den fick dig att le!
