Det var två statyer som stod i en park. Statyerna var av romersk modell och därför tills mestadels nakna. Den ena var man och bar på ett spjut och en sköld. Den andra var kvinna och var klädd i ett tyg över axlarna och bar ett vattenkrus. De stod vända mot varandra hela dagarna och båda betydde allt för den andre.
En dag gick en magiker förbi. Han tyckte att statyerna var mycket vackra och deras uppenbara kärlek för varandra rörde honom djupt så han bestämde sig för att lägga en besvärjelse över dem för att ge dem liv. Men eftersom att magi bara kan ge liv åt statyer en kort stund kunde han bara ge dem en timme av frihet.
I samma ögonblick som statyerna blev levande tog den manliga statyn tag i kvinnan och tillsammans sprang de in i ett buskage. Buskarna började skaka, små djur sprang åt alla håll och det hördes högljudda stånk och stön där inifrån.
Efter en liten stund kom de båda ut ur buskaget hand i hand med svett rinnande i ansiktet.
”Det där var underbart!” Sa den manliga statyn.
”Det var fantastiskt” Sa kvinna. ”Men det tog bara två minuter, vad ska vi göra resten av de 58 minuterna vi har livet?”
”Vi gör det igen!” Sa mannen glatt.
”Okej” Sa kvinnan, ”Men den här gången får du hålla i duvan och jag får skita på dens huvud.”
Publicerad av svenska fräckisar, gilla gärna!