En gång i tiden var jag journalist. Det var nog egentligen aldrig för mig. Jag hade inte vad man i branschen kallar för en ”nyhetsnäsa”. Men riktigt så usel som mannen i den här historien var jag aldrig!
Unge Johansson hade fått jobb som journalist volontär på Skövde Nyheter och som omväxling till notiser om bortsprungna katter och födelsedagar skulle han nu få komma ut på sitt första ”stora” jobb.
Stiftets biskop skulle komma på besök och predika i kyrkan. Chefredaktören hade reserverat två spalter på första sidan för det var inte ofta biskopen kom på besök och Johansson skulle referera predikan.
Tiden för pressläggningen närmade sig men Johansson hade inte hörts av med sitt referat.
På kvällen blev det panik och chefredaktören sökte efter Johansson på alla möjliga och omöjliga ställen. Till slut fann man honom och chefen röt:
– Var fasen har du referatet, vi går i press om en halvtimme!
– Jaså referatet, svarade Johansson, ja det blev inget för det blev ingen predikan.
– Ingen predikan?
– Nej biskopen fick hjärtslag och dog på väg upp i predikstolen.
Johansson blev aldrig någon framstående journalist…
Var inte snål nu, DELA om skrattade!
