Herbert dör en plötslig död och knackar på Guds port. Då händer det här!

En vacker torsdagseftermiddag söp gamle Herbert ihjäl sig. Stämningen bland A-lagarna på parkbänken var något förtryckt men Herbert själv mådde bra.

Äntligen skulle han kunna börja på en ny kula i himmelriket. Det dröjde inte länge förrän han bankade på Sankte Pers stora port!

– Hallå! Sankte Per! Hallå!
Sankte Per öppnade långsamt porten.
– Hallå Sankte Per! Släpp in mig!!
Sankte Per stirrade på Herbert och sade:
– Sakta i backarna! Varför skulle jag släppa in dig?

Den tidigare så glade Herbert stannade upp. Sankte Per fortsatte:
– Varför skulle jag släppa in dig? Har du hjälp någon medmänniska någon gång?

Herbert började fundera och fundera. Efter ett tag stammade han fram:
– En gång… öh… En gång skänkte jag en…. en krona till Frälsningsarmén.
– Det var inte mycket att komma med! Inget mer!
– Öh…. Jo! Jag skänkte en krona till dom där barnen i… I Brasilien… Som det är så synd om…
– Hmmmmm…
– Också… Också… Jag har ju också skänkt en krona till…. öh…. till Frälsningsarmén en gång till!

Sankte Per skakade på huvudet:
– Tyvärr! Jag kan inte släppa in dig här!
– Jamen vad säger farbror Gud då? Kan du inte fråga farbror Gud?

Sankte Per suckade:
– Ja okej då! Om du tjatar så…
Sankte Per stängde dörren och gick iväg till Gud.

Herbert väntade nervöst utanför. Då Sankte Per kom tillbaka frågade Herbert ivrigt:
– Vad sa han? Vad sa han?
– Ge honom tre kronor och be honom fara åt helvete!

DELA om du skrattade, dina vänner måste ju bara läsa denna!

Gilla Ettgottskratt om du vill ha ett roligare flöde!
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Mest lästa

Senaste artiklarna

Dela på facebook