Få saker är så ljuvliga och genuina som att höra ett barn skratta. Det ljudet kan gärna fungera som en påminnelse om hur viktigt det är att vara ärlig och äkta, en tendens som tyvärr tycks komma lättare för barn än vuxna.
En av Cornelis kändaste låtar är ”Turistens klagan” som är inspelad av ljudet till skrattande barn. De barnen sägs vara holländska och inspelade på sjuttiotalet, och deras skratt är (inte helt oväntat) oerhört smittande och rara.
Det finns ju något så ovanligt som skratt-terapi, och där arbetar man lite utefter modellen att det uppriktiga skrattet gör oss lyckliga(re). Det skulle förklara varför barn har en förmåga att må bra på ett sätt som vuxna ibland tycks sakna; att barnen har en mer genuin attityd över huvud taget. De har inte ännu fått lära sig att lägga band på sig eller att förställa sig. De bara reagerar rakt ut på omgivningen, från händelse till händelse. På samma sätt som det kan vara smittsamt med barns skratt kan man hoppas att den formen av attityd smittar!